Åsa-Nisse (d.v.s. "Nisse på Åsen"), eg. Efraim Erik Nilsson, är en litterär figur, skapad av Stig Cederholm som första gången förekom i en kort humoristisk novell i veckotidningen Tidsfördrif, nummer 51, 1944. Hans egentliga namn och ursprungliga namn i de tecknade serierna är Efraim Erik Nilsson, men i filmerna och i vissa serier har han fått namnet Nils Nilsson. Cederholm har skrivit bortåt 50 böcker om Åsa-Nisse, sedan 1946 och ett flertal har kommit i nytryck under senare decennier.
Åsa-Nisse har förutom i Cederholms berättelser även skildrats i filmer, tecknade serier och i en musikal.
Åsa-Nisse och hans bäste vän Klabbarparn är i formell mening småbrukare på en ort i Småland, Knohult. Något egentligt arbete sysslar de dock inte med, snarare handlar deras äventyr om tjuvskytte, tjuvfiske och att de uppfinner saker. Nisse kan ibland bli anlitad som teknisk reparatör, men hans metoder är okonventionella, som när han ersätter elektronrör i en radio med järnrör i filmen "Åsa-Nisse på hal is". Åsa-Nisse är gift med Eulalia, Klabbarparn med Kristin, och kvinnorna framställs som grälsjuka huskors. Däremot är Åsa-Nisse och Klabbarpar'n skämtsamma och Åsa-Nisse yttrar typiska "oneliners" och andra kommentarer med uttryck som "Sarons ros". Sarons ros kommer lite löst från "Sarons tempellundar" från Höga Visan i bibeln.
I Knohult finns även lanthandlaren Sven Sjökvist, ungkarl med obesvarad åtrå efter kvinnor, och han försöker charmera framför allt yngre kvinnor på ett överdrivet sätt, gärna med sin "bröllopskonfekt". Sjökvist framställs ibland som opålitlig i affärer. Åsa-Nisse och Klabbarparns äventyr handlar ofta om att på något sätt göra Sjökvist till åtlöje.
Knohults fjärdingsman (kallad "fjärsman"), och landsfiskal (motsv polischef), försöker ofta att sätta fast Åsa-Nisse och Klabbarparn för tjuvskytte, i regel utan framgång. Ytterligare en vanligt förekommande karaktär är Knohultaren, en vänlig äldre herre, som också fiskar.
Mellan 1949 och 1969 producerades sammanlagt 20 Åsa-Nisse-filmer och två kavalkadfilmer. Åsa-Nisse spelades av John Elfström i 19 av filmerna och av Arne Källerud i en. "Klabbarparn" spelades av Artur Rolén i 18 av filmerna. I övriga roller sågs bland andra Helga Brofeldt och Brita Öberg i rollen som Eulalia och Gustaf Lövås som handlare Sjökvist. Alla premiärer ägde rum på Saga-biografen i Vetlanda.
John Elfström som Åsa-Nisse
Artur Rolén som Klabbarparn.
Vi så några filmklipp ifrån några olika Åsa-Nisse filmer
Sedan fortsatte vi med att lyssna på några låtar med Sten Stanley
som tex "Grindslanten" och "Jag vill vara din Margareta" mfl
samt pratade vi om när gruppen bildades och att de fortfarande är ute och spelar och sjunger
Sten & Stanley är en svensk musikgrupp, som bildades som popgrupp i Karlskoga 1962. Den bestod till att börja med av bröderna Sten, Ebbe och Per Nilsson samt Stanley Granström och Bo Carlén. Fram till 1991 hade gruppen haft rekordantalet 43 låtar på Svensktoppen; fram till 2008 hade man haft 61 låtar på Svensktoppen.
Originalsättningen 1962 bestod av Sten Nilsson (sång), Ebbe Nilsson (orgel, piano), Per Nilsson (bas), Stanley Granström (gitarr) och Bo Carlén (trummor). Under 1970- och 1980-talen bytte bandet inriktning till vad som då började kallas och utvecklas som dansband. Bandet tog vid tiden kring 1979–80 även influenser av discomusiken, en genre som då utsatte flera svenska dansband för kraftig konkurrens, både med covers och egenproducerat material. Bandet har haft flest anta melodier på Svensktoppen (61 stycken fram till 2008, och har även medverkat i TV-program som Så ska det låta och Hallå Sverige. Bandets första spelning genomfördes i Degerfors den 17 mars 1962.Bland deras mest kända låtar finns "Haver ni sett Karlsson?", "Jolly Bob från Aberdeen", "Grindslanten", "Gökvalsen", "I lust och i nöd", "Godnatt, Marie", "Hur ska det sluta? (Oh, Lonesome Me)", "Jag vill vara din, Margareta" (som blivit något av deras signaturmelodi), "Dra dit pepparn växer", "En sång om kärlek", "Lilla Ann-Louise" samt "Medan jorden går ett varv".
Sten & Stanley består just av Sten Nilsson, Ebbe Nilsson, Alexander Nilsson, Stefan Kahl och Johann Helander.
Sten & Stanley
Sedan avslutade vi cirkeln med att prata om nyår
Vi pratade om nyårsfirande hur man firar in det nya året med god mat och vänner.
Vid tolvslaget avfyras fyrverkerier.
"Nyårsklockan" (engelska: Ring Out, Wild Bells) är en dikt skriven av Alfred Tennyson som i original heter Ring Out, Wild Bells som publicerades 1850. Den svenska översättningen, som innehåller versraden "Ring, klocka ring" är gjord av Edvard Fredin och gavs ut 1890, ett år efter Fredins död.
Sedan mitten av 1890-talet är det i Sverige tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen, vilket ofta återutsänds i radio och TV. Anders de Wahl är den med flest offentliga nyårsuppläsningar – minst 36 på Skansen och ytterligare ett antal endast i radio
Första gången dikten lästes upp på Skansen vid nyåret var 1895, då uppläsningen hanterades av Nikolaus Bergendahl, kallad Magnis på Nabben och anställd vid Skansen
Inför årsskiftet 1977/1978 bestämde dock SVT att man ville återuppta traditionen och TV-sända den. Skådespelaren Georg Rydeberg fick uppdraget, vilket blev en succé och traditionen fortlevde. Bland senare års återkommande uppläsare finns Jarl Kulle, Jan Malmsjö och Margaretha Krook.
I år så läses dikten Nyårsklockan av skådespelerskan Pernilla August.
I år 2016 så läses dikten "Nyårsklockan" av Pernilla August på Skansen
Varje år visas på SVT "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton
Vi tittade på ett litet klipp från detta
Nyårsdagen är det tradition här i Sverige att på SVT visa Ivanhoe
vi såg ett litet klipp på detta
.jpg)
.jpg)
